Läsutmaningen

Hej. Jag kommer försöka uppdatera här om/när jag läser ut en bok. Utmaningen fortsätter 2018 och 2019 eftersom jag inte läser i närheten av så mycket som jag skulle vilja. Om du läser det här i mobilen ser listan skitkonstig ut. Bemuschäkt.

LÄS
2017
2018
2019

En bok baserad på en saga

En Augustprisvinnare

En YA-bestseller

En bok du inte har läst sedan gymnasiet

En bok som utspelar sig i dina hemtrakter

En bok som översatts från annat språk än engelska

En romantisk bok som utspelar sig i framtiden

En bok som utspelar sig i Asien

En bok som är kortare än 150 sidor

En New York Times-bestseller

En bok som blir film i år

En bok som rekommenderas av en ny bekantskap

En bok du kan läsa på en dag

En bok skriven av en kändis

En bok som är minst 100 år äldre än du

En bok som är längre än 600 sidor

En sci-fi-bok

En bok som rekommenderas av en familjemedlem

En serieroman

En bok som ges ut 2019

En bok vars huvudperson har samma sysselsättning som du

En bok som utspelar sig på sommaren

En bok och dess prequel

Ett mordmysterium

En bok av en komiker

En dystopisk roman

En bok med blått omslag

En poesibok

Den första boken du ser i en bokhandel

En klassiker från 1900-talet

En biblioteksbok

En självbiografi

En bok om en road-trip

En satirbok

En bok som utspelar sig på en ö

En bok som du blir glad av

En novellsamling

 

 

The Mortal Instruments, Cassandra Clare

 Good Omens, Terry Pratchett & Neil Gaiman

 

 

Kallocain, Karin Boye

 

 

The Graveyard Book, Neil Gaiman

American Gods, Neil Gaiman

 

Dead Ever After, Charlaine Harris

 

 

NOS4A2, Joe Hill

 

War of the Flowers, Tad Williams

Vei bok 1, Sara Bergmark Elfgren & Karl Johansson

 

Fangirl, Rainbow Rowell

Drawing Blood, Poppy Z. Brite

 

 

 

 

 

 

 

 The Cipher, Kathe Koja

 

 

Neverwhere, Neil Gaiman

 

 The First Law-trilogin, Joe Abercrombie

Vampire Academy och Bloodlines, Richelle Mead

Trigger Warning, Neil Gaiman


Och här kommer jag skriva om böckerna i den ordning jag läser dem.

The Mortal Instruments av Cassandra Clare är ett ungdomsäventyr med en kvinnlig huvudperson. Jag googlade mig fram till att det finns en del kontroverser kring Clares verk, hon anklagas för att plagiera och bete sig illa. Böckerna är rätt underhållande ändå. Alla är väldigt hjältemodiga och jag gillar när sexscener i böcker innehåller kontinuerlig samtyckeskoll. Jag läste alla böckerna på några dagar, det var lagom. (Januari 2017)

American Gods av Neil Gaiman är sketabra. Om jag hade velat hade jag kunnat skriva in den på flera punkter i listan men jag har gjort en regel om att varje bok bara får förekomma en gång. American Gods är ett gudomligt roadtripäventyr som undersöker (im-)migration och identitet och tro och religion. Första avsnittet i TV-serien kom 30 april och det ser mycket lovande ut. Blod och våld, hurra. Snart kommer en serieromansvit också som jag antar att jag blir tvungen att köpa. (Våren 2017, jag minns inte exakt när)

The Graveyard Book av Neil Gaiman är en bok som väl kanske är skriven för unga läsare fast alla är ju barn egentligen. Den handlar om Bod som växer upp på en kyrkogård. Bod råkar ut för en massa grejer och måste mer och mer hantera dubbelheten i att vara den enda levande som bor bland gravarna, samtidigt som han inte kan delta fullt ut i den levande världen. Urbra. (Vår! 2017)

Vei bok 1 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johansson är en sprojlans ny (våren 2017) serieroman om Vei som är krigare från Jotunheim. Vei blir uppdragen ur havet av en båtlast med vikingar från Midgård. Hon och en av vikingarna blir sedan indragna i ett maktspel, bokstavligen. Jag tyckte att boken var för kort. Det måste ju vara ett gott betyg, eftersom jag ville ha mer. Ser fram emot fortsättningen, är skitnyfiken. (Vår/försommar 2017)

Neverwhere av Neil Gaiman är väl kanske inte en klassisk road trip-bok men de förflyttar sig och gör spännande grejer och har ett mål med sin resa och så. Den är lite svår att placera, men jättebra. (November 2017)

Kallocain av Karin Boye är en jäla klassiker av en anledning, om man säger så. Leo Kall är motbjudande och patetisk och välbekant. Övervakningen är skrämmande och aktuell och boken är så jävla bra. Värd att läsa för Lindas insikt om kvinnors värde i Världsstaten. Heja Boye. (typ 27 november 2017)

Trigger Warning av Neil Gaiman är en samling konstiga historier som handlar om grejer. De är väldigt olika och väldigt bra varenda en. Jag började läsa när vi vandrade omkring på Kebnekaisemassivet i somras (2017). Eller inte medan vi vandrade förstås, men i tältet på kvällarna. Det är ljust nog. Jag läser i busskuren på väg hem från jobbet nu, i slutet av november. Jag kan nog läsa i den norrbottniska kvällssolen. Boken är mysig och krypig och spretig och passar utmärkt på fjället. (28 november 2017)

Fangirl av Rainbow Rowell handlar om att börja plugga på universitet och flytta hemifrån och bli ihop och utvidgas. Och om att det går att göra allt det och fortfarande vara en fangirl och grina när sista boken i Simon Snow-serien släpps. Det är en ganska lättsam bok men Rowell fick mig att identifiera mig med och tycka om karaktärerna så himla mycket att jag snyftade till ett par gånger när det var sorgligt och/eller fint. (30 november 2017) 

Dead Ever After av Charlaine Harris är den sista boken i serien i The Southern Vampire Mysteries, böckerna om Sookie Stackhouse. Den var inte riktigt lika underhållande som de andra, men så är det ju den sista. Trådar ska knytas ihop, allt måste avslutas på ett tillfredsställande sätt. Det går inte att avsluta en sån bok med en dramatisk cliffhanger. Den har stått i min bokhylla sen den kom 2013. Ryggen har solblekts och jag har glömt att läsa den. Men nu är det gjort. Det tog inte en hel dag. (1 december 2017)

Vampire Academy och Bloodlines av Richelle Mead är inte en bok utan tolv, som jag läste på lika många dagar. Det är två serier om sex böcker vardera. Vampire Academy handlar om Rose Hathaway som är en badass halvvampyr som räddar världen. Bloodlines är en spinoffserie som handlar om Sydney Sage. Sydney är alkemist och svinsmart. Bägge serierna är väldigt typiskt heteronormativa YA paranormal romance:iga, men samtidigt fyllda till bredden av vettiga kvinnliga karaktärer med bredd, djup och agens, tjejer som har sex utan att få massa skit för det, pojkvänner som hajar och uppmuntrar flickvänners styrka och kompetens och ungdomar som räddar världen. Allt sex är lustfyllt och sker med samtliga inblandades samtycke och... jag är en sucker för vampyr-YA-böcker. (30 januari 2018)

The War of the Flowers av Tad Williams är en lång fantasyroman som handlar om Theo Vilmos och hans äventyr i Faerie. Jag läste första delen när den kom i svensk översättning för massa år sedan. Det var min moster som gav den till mig, och det var hennes exemplar av boken jag läste nu. (Augusti 2018)

Drawing Blood av Poppy Z. Brite var sketabra. Jag saknade karaktärerna så mycket när jag var klar att jag hade svårt att börja med nästa bok. Brite beskriver sina miljöer och karaktärer så bra att jag vill göra en serieroman av Drawing Blood. (Augusti 2018)

NOS4A2 av Joe Hill handlar om barndom och julafton och fantasivärldar och otäcka jävla vampyrungar och en ful gubbe. Den var jättebra. Jag sket inte på mig av skraj som jag gjorde när jag läste Heart Shaped Box för hundra år sedan men stämningen var mysläskig hela tiden och det är ett rätt gott betyg för en bok som är nästan 700 sidor lång. (29 augusti 2018)

The Cipher av Kathe Koja handlar om förändring och om folk i utkanten av samhället. The Funhole är ett mörkt hål i ett förråd i huset där Nicholas bor. Nicholas och människor runt honom (störiga, pretentiösa konst-typer, ett par nya vänner och tjejen han ligger t.ex.) förändras av hålet. Kathe Koja fick ett par priser för boken när den kom 1991. Den är skitkonstig och äcklig och guckig och kroppslig och bra som fan. (31 december 2018)

Good Omens av Terry Pratchett och Neil Gaiman är en av mina favvoböcker men det var skitlängesen jag läste den. Den blev serie i våras och då var det så klart dags att läsa den igen. (Maj 2019)

First Law-trilogin (The Blade Itself, Before They are Hanged, Last Argument of Kings) av Joe Abercrombie är rolig och våldsam och blodig och snarky och jättebra. Böckerna handlar om en massa osympatiska typer av tvivelaktig karaktär som försöker låta bli att dö. (18 juli 2019)

Inte på listan:

All Souls-trilogin av Deborah Harkness handlar om en doktor i medicinsk historia (och häxa) som forskar om alkemi och snubblar över ett magiskt manuskript och träffar en 1500 år gammal vampyr. Det är ett äventyr som handlar om en förbjuden romans och övernaturlig politik och massa alkemi och snygga beskrivningar av elisabetanska London och moderna Oxford och magi. Jag såg de första fem avsnitten av A Discovery of Witches (den första säsongen är baserad på den första boken i trilogin) och var tvungen att veta hur det slutar så jag läste alla tre böckerna, omkring 1700 sidor, på fem dagar. (Runt 24 oktober 2018)

Lost Souls av Poppy Z. Brite handlar om vampyr-twinks i den amerikanska södern i början av 1990-talet. Fast den handlar om mycket mer så klart för det är en skitbra bok. Den handlar om vänskap och folk som är beroende (på (ibland över) gränsen till besatthet) av varandra och kärlek och sex och tabun och normer. Huvudpersonerna har brister och gör fel och är på många sätt jävligt osympatiska men också mjuka, sårbara och fina. (5 januari 2019)