Skottland kapitel fyra; Isle of Skye del 2, The Storr 29 juli

Det här kapitlet kommer kanske mest bestå av bilder. Vi fotade ganska mycket vid The Storr. The Storr är en klippig kulle (eller ett litet berg om en vill) nån mil nordost om Portree. Vi hade tänkt cykla förbi men eftersom vi inte gjorde det bestämde vi oss för att ta bussen dit innan vi skulle vidare till Inverness klockan 17:40 den tjugonionde. Bussens biljettskrivare krånglade så vi fick en jättefin och speciell biljett. Detta höjde naturligtvis det redan goda humöret avsevärt. 2016-07-29 12.05.26

The Storr är en drygt 700 meter hög kulle vars branta och klippiga östsida och underliga stenformationer är resultatet av erosion och jordskred och inlandsis och sånt. Klippan är en del av the Totternish ridge, hela skiten är resultatet av ett enormt skred. Den största och mest kända stenklumpen är Old Man of Storr som är närmare 50 meter hög och asmaffig. Enligt en eller annan folksaga var det en lokal jätte som dog och blev begraven under klippan. Det är jättens fingrar som sticker upp ur marken, själva The Old Man är tummen. Jag hade läst nånstans att det tar ungefär en timme att gå från parkeringen upp till de balla stenformationerna. Vi tänkte att vi kanske skulle klara det på fyrtio minuter, det brukar vara så med tidsangivelser. Men det är brant, lerigt och fullt av lösa stenar på vägen upp så det tog ganska precis en timme. En jävligt värd promenad.

På en skylt vid parkeringen står det att nån slags nordbor (Lochlannach från Norge förmodligen) landsteg i trakten och kände sig hemma eftersom landskapet påminner om Skandinavien. Många orts- och platsnamn har tydligen fornnordiskt ursprung. 2016-07-29 13.04.56

Här har jag bestigit en mindre kulle under uppstigningen. DSC_0603

Vi satte oss under gubben och hans kompisar för att äta lunch. Det serverades färsk frukt (färdigskuren och såld på burk i butik), ekologisk grekisk jågert, bröd och ost samt spektakulär utsikt. Efter maten tyckte jag att det var dags att gå på äventyr medan min make tyckte att det var dags att sitta stilla en stund så jag drog iväg en bit. 2016-07-29 13.21.39

Jag gick upp på en höjd och betraktade omgivningarna.2016-07-29 13.52.03

Nedan är en bild av Old Man of Storr m.m. En folksaga berättar om en man och en brownie som blev goda vänner. En gång när brownien var borta dog mannen av brustet hjärta sedan han mist sin fru. När brownien kom tillbaks från sina resor karvade han två minnesstenar, en stor (the old man) åt mannen och en lite mindre åt frun.2016-07-29 14.01.43

Nedan har jag tagit mig upp till en hög med stenar. Jag gick runt en kulle och bakom en annan och tänkte att jag skulle ta en enkel väg upp. Jag hamnade lite för långt åt höger och kravlade mig upp på det brantaste stället där det var löst grus istället för gräs. Inte så smart, men det gick bra. Upp kom jag ju, som synes.

På vägen ner gick jag utan att se mig för rakt, plask, i ett väldigt sankt område. Tur att jag hade mina springskor på mig. De består av sula och nät och torkar därför väldigt snabbt.DSC_0626

Här är min make bredvid en sten. Det är svårt att tydligt visa hur maffigt och stort allting är.2016-07-29 14.31.34 Nedan kan en se(?) en person i röd tröja som är på väg ned från gubben. Jag vet inte om det tydliggör storleken och maffigheten och den väldigt höga awesomenivån men jag försöker åtminstone.

Vi gick inte hela vägen upp till gubben. Som synes är det brant som satan och vägen upp är full med lösa stenar och grus. Vi var möra i benen efter cykelturen dagen innan och kände att det inte var helt värt risken att kravla uppåt när vi redan innan var lite skakis. Jag var som högst kanske 10 meter nedanför the old man, fast på en sida som inte syns i fotot nedan. Den i röd tröja och hens kompis var asstöriga, de kastade stora stenar på klippor för att skapa höga smällar som ekade i dalen och var allmänt härjiga och betedde sig som snubbiga snubbar. 2016-07-29 14.33.13

Här är rasade stenar. Det ser ut som nåt slags smågrus men det är det inte, det är rejäla bumlingar.2016-07-29 14.42.45

Vi gick runt från andra hållet. Där fanns ingen avrådande skylt. Vi såg alltså denna när vi redan hade gått där det var farligt. Vi överlevde men Elvis var nervös och ville inte att jag skulle stanna och fota för mycket. Jag tyckte att det var Ronja Rövardotter-mysigt och skojade om att det var som i Vargklämman och att om vi pratade för högt skulle det bli ras. Det blev det inte. Jag antar att vi var tystlåtna nog. 2016-07-29 14.45.05

Här står jag och ser ut som att jag är sju meter lång. Det är jag inte.DSC_0647

Här står min make bredvid en annan stor grej (och en främling av ungefär normalstorlek). "Stå här och fota mig när jag är där borta" sa han. Elvis alltså, inte främlingen. Jag försökte vänta på att främlingenskulle gå så att vi kunde få ett foto som låtsades att det inte var några andra där, men till ingen nytta. Det var massor av andra turister som gjorde turistljud och syntes och hade sig i faggorna. 2016-07-29 14.51.38

Jag stod lutad mot en klippa under the old man och glodde ut över en sänka mellan bergväggen och klippformationen där Elvis stod och väntade på mig/blev fotograferad. Jag väntade på att främlingen skulle akta på sig så att jag skulle kunna ta ett bättre kort. Då blev det plötsligt alldeles tyst. Jag hörde inte ett enda hojtande barn, inte en vindpust. Det enda som hördes var två kraxande korpar och - I shit you not - vingslag från de två fåglarna som var högt högt uppe i luften. Det var så obeskrivligt ballt. Och så plötsligt hör jag ett swishande och ser att en av korparna är på väg rakt emot mig. Den dök och svängde undan kanske 30 meter bort. BALLT.

I den svenska naturen är det ofta helt tyst, men då är det det hela tiden. Här var det sådär att alla moderna ljud och alla hintar om mänsklig närvaro plötsligt försvann. Det känns nästan som att tiden stannar, eller inte finns. Som att jag hade kunnat stå där precis när som helst och det hade varit likadant. Det är en spektakulär känsla.

Här är korpen som flyger bort från mig. 2016-07-29 14.53.09

Här är klipporna. 2016-07-29 14.55.19

Här är min spanande make2016-07-29 15.04.00

Här har vi tagit godispaus innan nedstigningen. Det är viktigt med godispaus. Vi köpte "lyx"godis i Fort William. Små påsar med smarriga fudgebitar och karameller. Smarrigt, och mysigt att sitta tillsammans och spana.2016-07-29 15.09.31

Jag skissade en skiss av gamla gubben och hans kompis medan vi åt godsaker. Sedan gick vi ner och väntade på bussen tillbaks till Portree som var lite sen. Det var stressande eftersom vi var tvungna att hinna med sista bussen till Inverness, kissa och hämta ryggsäckarna hos Kevin. Elvis rusade upp för backen för att hämta bådas packningar medan jag gick till en offentlig toalett utan papper, kissade och torkade mig med en näsduk som jag fått av en som var på väg ut från toaletten när jag gick in. Vi hann till bussen. 2016-07-29 16.19.21

Det sägs att när en har besökt Isle of Skye blir en aldrig helt fri. Det råder delade meningar om vad det beror på. Vissa hävdar att det är en övernaturlig kraft som fångar en medan andra säger att det är det vackra och spektakulära landskapet som gör't. 2016-07-29 17.56.34 Vi satte oss på bussen mot Inverness där vi landade strax innan klockan 21 på kvällen den tjugonionde juli.2016-07-29 18.11.01

Vi hörs i nästa kapitel, ajö!