Om fangirls och trygga rum

Det här är andra delen i nån slags i olika grad sammanhängande serie om flickighet, trygga rum, fandom, skapande, sexualitet och sånt. Jag vet inte riktigt var det kommer sluta. Det här inlägget är baserat på en presentation som jag höll som en del av Caros I'm with the fans på Konstfack i våras.

Flickighet, kvinnors intressen, kulturyttringar som riktar sig till kvinnor eller framförallt används av kvinnor, flickors och kvinnors (antagna) sätt att använda populärkultur och så vidare, har alltid setts ner på, precis som kvinnors skapande förmåga. För inte särskilt länge sedan var det allmänt känt att kvinnor inte hade förstånd nog att studera de sköna konsterna (eller något annat heller för den delen) på särskilt hög nivå. De kunde inte bli skapande subjekt utan var endast kapabla till hjärndött efterapande. På ungefär samma sätt antas kvinnliga kulturkonsumenter vara passiva, duperade stollor som inte riktigt förstår kultur.

I själva verket förhåller sig även de lägst ansedda, “dumma” arbetarklasskonsumenterna av skräpig romanskultur kritiskt till det de läser och ser. De kan resonera kring sina egna motiv och hur och varför de konsumerar som de gör, och valet av kulturyttring och konsumtionssätt är i allra högsta grad medvetet. De kvinnor som tittar på såpoperor och läser romantik vet vad de gör och varför, och det handlar ofta om verklighetsflykt och att unna sig en skön stund.

Att kalla fangirls för hysteriska (eller andra liknande termer som ska fungera nedsättande) är att försöka tysta, förminska och diskvalificera dem. Om det fangirls gör bara är effekten av en massa fånigt tjejeri är det ingen som behöver lyssna. Detta sprider sig så klart till andra delar av livet; någon som kallas en hysterisk fangirl i ett läge kan enkelt ignoreras även i en annan situation. Fandom kan bli ett tryggt rum där fangirls kan göra sin grej utan att någon ser ner på dem.

having a fandom

Ett eget rum, möjligheten att stänga in sig och vara ensam, är som bekant ett villkor för att kunna utveckla självständighet och kreativitet. Fandom blir en trygg plats där det är ok att göra flickighet på det sätt en vill utan att någon ser ned på en.

Att fangirla kan vara ett sätt att göra berättelserna ännu mer till sina egna och ger möjlighet att förändra det som förändras bör. Jag har så länge jag kan minnas använt kreativitet och skapande som en del av min populärkulturkonsumtion. Det blir ett sätt att bearbeta och hantera berättelserna och komma ännu närmare, att fördjupa relationen till det jag ser och läser.

Fangirlande och fan art är dessutom en möjlighet för kvinnor att i ett tryggt och fredat utrymme utöva sin sexualitet utan att betraktas som ett freak. Det är ingen som tycker att en är konstig som bildgooglar “topless dean winchester” och skriver slash (snarare tvärtom). Fandom är en plats där kvinnor tillåts ha en sexualitet på sina egna villkor och för sin egen skull. Den typiskt snubbiga kulturkonsumtionen är, till skillnad från den kvinnligt kodade, “cool” och godkäns och främjas av samhället. Dessutom är en snubbe som tycker att en (kvinnlig) karaktär är sexig en helt rimlig snubbe, medan en kvinna som uttrycker åtrå till en karaktär eller skådespelare är fånig, hysterisk och obegriplig.

Fangirling kan, precis som ett frosseri i och “överdrivet” användande av rosa och andra flickiga attribut, vara en slags motståndshandling och ett sätt att hantera omvärldens förväntningar och krav. På samma sätt som ett eget (rosa) rum kan bli en fristad där en flicka kan vara på sina egna villkor, kan fandom vara ett rum där en kan göra sådant som annars ses som obscena uttryck för kvinnlighet.

SB-sirius-black-28771976-245-260